Och så blev
Kategori: -
... det ingen flytt i slutet av April då...
Nu sitter jag hemma, irriterad, sur och en aning sorgsen med Coldplay i örat (lyssnar alltid på dom när jag är nere)- Vet det är ju bara en rum - Who cares, right?
Nu sitter jag hemma, irriterad, sur och en aning sorgsen med Coldplay i örat (lyssnar alltid på dom när jag är nere)- Vet det är ju bara en rum - Who cares, right?
Det är ingen stor grej faktist, boende löser sig alltid, det vet jag. Men det är mer än så, det är just den här osäkra känslan att man inte vet vart man ska ta vägen.
Första gången jag upplevde det så var det när min pappa sparka ut mig när jag gick i gymnasiet och jag fick sova hos en hel del vänner för att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, att behöva undra varje dag vart jag ska vara och vart min säng kommer att vara för natten. Det var så det började med försörjningsstöd (Socialbidrag).
Nu vare bestämt att jag skulle få flytta, men tydligen så hade hyresvärden på stället tänk en hel annan tanke för rummet, det ska "egentligen" vara ett vardagsrum istället för sovrum, det hade aldrig varit ett problem innan. Så nu har jag fortfarande sagt upp mitt rum på gammal stället för andra gången - vill heller inte ta tillbaka min uppsägning heller, inte en gång till. Så just nu bor jag ingenstans efter den sista April. SÅ JÄVLA DRYGT.
Note: Det är hyresvärden jag klandrar.
Nu vare bestämt att jag skulle få flytta, men tydligen så hade hyresvärden på stället tänk en hel annan tanke för rummet, det ska "egentligen" vara ett vardagsrum istället för sovrum, det hade aldrig varit ett problem innan. Så nu har jag fortfarande sagt upp mitt rum på gammal stället för andra gången - vill heller inte ta tillbaka min uppsägning heller, inte en gång till. Så just nu bor jag ingenstans efter den sista April. SÅ JÄVLA DRYGT.
Note: Det är hyresvärden jag klandrar.
