Kindly unspoken
Kategori: -
(Varje gång jag åker och vet ett ställe där du kan vara på, så blundar jag, skulle jag råka se dig med någon annan så skulle jag gå under. Varje gång jag åker förbi ditt boende så vänder jag mig om, tittar åt ett annat håll och håller handen över pannan... det räcker inte att blunda för då tittar jag. Du har fönstret öppet, eller dragit upp persiennerna. - Vet att jag inte behöver gör det längre men gör det i vilket fall, för jag orkar inte att mitt hjärta ska ta mer smällar)
Tja tja bloggen! Vet inte riktigt vad man ska skriva... här skriver jag när jag är nere, känslomässig och saknar en viss person. Men jag har märkt att det inte blir någon skillnad längre, jag mår lika skit hur mycket jag än skriver. Idag har det varit en sån här dag att man åker spårvagn från mig till Danne och tillbaka ca 6 gånger, och varje gång jag ser ett ställe så mår jag skit. Helt sjukt hur mycket en liten person kan göra en effekt på en, både posetivt och negativt. - Så funderar på att lägga ner alltså (vet att jag inte gör det iallafall). Men men, så jävla envis som jag är så kommer jag nog inte göra.
Sitter nu ensam och lyssnar på en låt, kan inte göra så mycket för att ändra på saker i mitt liv... Tänka på alla minnen... Strömsta, Västkusten, London, Gripen, Sambosen, Åby, Gruppen Olika.
Ha det bra nu!
As high as the moon
So high were my spirits
When you sang out my name
When you sang out my name
And coming from you
It was enough just to hear it
Oh, it rang like the bells did today
But even the sturdiest ground
Can shift and can tremble and let us fall down
Kindly unspoken
You show your emotion
And silence speaks louder than words
It's lucky I'm clever
Cause if I didn't know better
I'd believe only that which I'd heard
In the days of my folly
I followed your rules
Did what Simon Says to do
But I won't let melancholy
Play me for a fool
Oh, no I'm on my way somewhere new
And as far as your lack of something to say
Well, to tell me goodbye there was no better way
