Livet som föräldralös? Jo, det får bli den rubriken, har inget bättre att komma med. Har ju även min mamma fast henne har jag inte så mycket kontakt med. Den handlar även om varför jag slutade från mitt jobb och varför jag ska flytta ännu en gång. Min sommar i en liten text.

Sommarens början.
Början vill säga är några veckor innan sommarlovet, en fredagkväll planera jag och några vänner att gå ut på krogen, man kan även säga att öl inte är min grej alls i huvudtaget. Jag kom hem väldigt packad och med en kill kompis som skulle sova hos mig. Mitt i natten när jag sover så var jag tvungen att gå upp och kräkas, men på halva vägen till toan så kunde jag inte hålla in det, så jag spyr alltså ner halva vardagsrummet och går och lägger mig efter det. Min far vakna på morgonen av att det lukta spy och han blev skit arg på mig, samtidigt var jag så sjukt bakis att jag låg i badkaret hela dagen, och han skratta åt mig.

Efter det hade vi "the talk" - han tyckte alltså inte att det var okej och han var väldigt sur på mig, väldigt förstårligt.
Jag fixa då lite nuddlar att äta och glömde/orka inte fixa ordning efter mig, eftersom min pappa är som han är så vägrar han säga till utan han blir sur och suckar - Hela tiden! Då blev jag sur och gick ut och fråga: "vad fan äre?" - sedan så bröt helvetet lös. Vi bråka i timmar till han sa:" dra åt helvete, vill aldrig mer sig dig igen i mitt liv". Och då gick jag därifrån och gick till Simon för att spendera min natt där.

Dagen efter
Min mamma och jag gick till min far och börja prata, han stod fast vid att allt var mitt fel, att jag skulle dra åt helvete. varje gång jag försökte säga: "Det är väl inte bara mitt fel, det var fel att drick så mycket som jag gjorde men allt kan ju inte bara vara mitt fel", då kan han tillbaka och sa: "Nej allt är mitt fel som vanligt, det är så jävla synd om dig." med en väldig ironi i rösten. Han stod fast vid att han aldrig vill se mig igen.

Då var frågan: Vart tar man vägen?
Simon var den personen som gjorde mest för mig i den här tiden tror jag, jag bodde hos honom i en veckan och lite till och vänta på svar från kommunen som sköter bidraget, det tog ca 1½ månader för att det skulle hända något och få något svar, efter vi fick ett grönt svar så fick jag och min foster mamma leta lägenheter vilket inte var lätt. Man kommer som 18 åring och försökte skaffa lägenhet - två ord: Dålig idé. Innan jag bodde hos pappa så bodde jag hos fosterföräldrar tills jag fick ett boende och därför fick jag bo där, dem fick även pengar från Socialen för att hjälpa till med mat och ersättning till mina foster föräldrar.

När jag väll hitta ett place
När jag hitta en lägenhet så var det 2 månader till jag skulle få den, fick ett tillfälligt boende på Gripen och bodde där över sommaren i ca 1½ månader. Dem månaderna var väldigt bra fast att bo i ett boende som kosta 3055 kr/mån och var endast 15 kvm och ett student rum var inte bra. men jag fick tillslut min hjälp iallafall. I gripen var det väldigt kul, väldigt härligt boende. Folk festa uppe på taket och jag och killarna spela ofta pingis och hade skit kul, spela även fifa och halo om kvällarna och skrek som fan när det gick dåligt. :)
Jag träffa även Joline på boendet som bodde på samma våning och vi träffades hela tiden.

---

Hagagatan + chef
Vecak efter vecka gick, nu vare dax att flytta till min lägenhet på Hagagatan, vilket jag längta till hela tiden. Bra timing till att skolan börja och mitt liv börja äntligen få ordning på mitt liv och äntligen en tjej att må bra med, allt kunde bara bli bättre.
Jag jobba väldigt mycket i somras och men varje dag kommer chefen med onödiga kommentarer och annat skit som gör att man mår lite dåligt hela tiden, man hade respekt för sin chef men efter några gånger när folk påminner om saker man redan vet om så blir det väldigt jobbigt och för att chefen kommer och gnäller för minsta lilla så sluta jag - SÅ JÄVLA SKÖNT!

Hyresvärden - Ingmar Larsson
Min lilla hyresvärd, bor i Sväringe, gammal och tråkig.
Hade även som min chef respekt för honom men efter några dagar så försvann den och kommer aldrig mer tillbaka. Jag gick med på att inte festa, inga husdjur, men endå får man skit.

En morgon när jag hade sovmorgon så knackar min hyresvärd på och frågar mig hur många det va som bodde hos mig, jag svara då att jag bor här och att mina vänner sover hos mig... vilket enligt honom inte var helt okej.
Några dagar senare kommer en tjej ner och tar mig i akt när jag spelar hög musik och säger att jag måste sänka för det bor väldigt gamla i trappuppgången - helt förstårligt sänker jag ljudet. Hon frågar mig även vad jag och hyresvärden har för deal? och att hon säger att han har gått runt hela trappuppgången och sagt till att att hålla koll på mig. - VEM GÖR SÅ?

Dagarna senare har jag och han ett möte om det då han förnekar att han har gjort det, men samtidigt så finns det en person som håller koll på mig. Vi tog då även upp samma diskution vi hade då på morgonen och jag fråga honom även om vi hade stört någon, vilket han heller inte hade.

Detta är därför jag flyttar - Personer som tror dem äger en person och får göra vad dem vill utan att tänka på det. Detta är alltså om varför min sommar sög!

Hoppas ni orkar läsa, och att detta besvara på era frågor, annars är det bara att fråga. :)